Arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbete och ordna utbildning vid uppsägning

Bakgrund

Bakgrunden var att Malms flygfält i Helsingfors skulle stängas och alla flygledare som var anställda vid flygfältet skulle sägas upp. Detta gällde även flygledare A som samma höst, men före anställningsförhållandet upphörde, hade sökt jobb som flygledare på Helsingfors-Vanda flygfält. Flygledare A hade dock inte blivit vald till jobbet hen sökt. Arbetsgivaren motiverade sitt beslut med att det fanns andra, mer lämpliga sökanden, till flygledararbetet vid Helsingfors-Vanda flygfält. Sommaren därpå erbjöd arbetsgivaren A arbete som flygledare i Tammerfors och A accepterade jobbet. Flygledare A ansåg dock att arbetsgivaren brutit mot sin lojalitetsplikt och sin skyldighet att erbjuda arbetstagaren arbete och ordna utbildning och att arbetsgivaren borde ha erbjudit flygledaren arbete på Helsingfors-Vanda flygfält eftersom detta låg närmare flygledarens hem. 

Bedömning

Domstolen konstaterade att arbetsgivarens skyldighet att erbjuda arbete inte innebär att arbetstagaren själv skulle ha rätt att fritt välja och vraka mellan alla möjliga jobb som arbetstagaren själv anser sig kunna utföra. Om arbetsgivaren kan erbjuda arbetstagaren flera olika lämpliga jobb så har arbetsgivaren rätt att på sakliga grunder välja vilket jobb man erbjuder arbetstagaren. I lojalitetsplikten ingår att arbetsgivaren ska beakta båda parters intressen och även arbetstagarens intresse av att upprätthålla arbetsförhållandet på oförändrade villkor. I det här fallet ansåg domstolen att arbetsgivaren hade haft rätt att välja vilket jobb man erbjöd den anställde. Dessutom konstaterade domstolen att arbetet i Tammerfors till sin natur var mera likt flygledarens tidigare arbete än vad det mera krävande arbetet på Helsingfors-Vanda flygfält var. Domstolen ansåg att arbetsgivaren hade haft sakliga skäl till att inte erbjuda flygledaren arbetet på Helsingfors-Vanda flygfält eftersom man med stöd av genomförda testresultat hade haft skäl att tvivla på att flygledaren skulle klara av arbetet. Arbetet vid Helsingfors-Vanda flygfält var mer krävande än vad arbetet vid Malms flygfält var. Domstolen godkände arbetsgivarens resonemang om att det med beaktande av flygsäkerheten vid Helsingfors-Vanda flygfält var befogat att inte anställa A som flygledare där. Arbetsgivaren hade alltså haft rätt att låta bli att erbjuda A arbetet som flygledare vid Helsingfors-Vanda flygfält och i stället erbjuda flygledaren arbete på ett mindre trafikerat flygfält i Tammerfors. Avståndet till Tammerfors ansågs inte vara så långt att arbetsresorna skulle ha blivit oskäliga för flygledaren. 

Testresultat och lämplighetsbedömning avgörande

Domstolens slutsats ger oss en fingervisning om att så länge arbetsgivaren kan uppvisa sakliga grunder för sitt beslut så har man rätt att styra omplaceringen så att den blir ändamålsenlig. Det är inte enbart arbetstagarens egen uppfattning och vilja som styr, utan fråga är om en helhetsbedömning där även andra aspekter vägs in. I det här fallet var arbetsgivarens testresultat och lämplighetsbedömningar av avgörande betydelse, utan dem skulle arbetsgivaren ha haft svårt att motivera varför den anställde inte erbjöds arbetet på Helsingfors-Vanda flygfält. Det faktum att arbetsgivaren senare kunde erbjuda flygledaren annat arbete, som till sin natur bättre motsvarade flygledarens tidigare arbete, hade sannolikt också en betydelse för utfallet.