Äktenskapsförord och dess ekonomiska betydelse

Giftorätt och uteslutning av denna genom äktenskapsförord

I normala fall har makarna giftorätt i varandras egendom. Detta innebär att vardera maken har rätt till hälften av det totala värdet av den gemensamma egendomen när äktenskapet upphör. Giftorättsandelen beräknas på nettoegendomens värde och ett äktenskapsförord behövs därför inte för att stärka skyddet mot borgenärer. Giftorätten är en ”vilande” rättighet som realiseras först vid avvittring. Vid avvittring har den mindre förmögna parten som utgångspunkt rätt till utjämning av den andra parten. Om parterna själva vill bestämma hur giftorätten ska komma att påverka fördelningen av egendomen vid en eventuell skilsmässa och/eller vid den ena partens död, är ett äktenskapsförord att rekommendera. Ett äktenskapsförord utgör alltså en överenskommelse mellan makarna om vad som ska vara enskild egendom och hur egendomen ska fördelas när äktenskapet upplöses.

Trots namnet och trots att det i många fall förespråkas, behöver äktenskapsförord inte ingås innan giftermålet, utan det kan också ingås eller upplösas när som helst under äktenskapets gång. Ett äktenskapsförord träder i kraft när det registrerats hos myndigheten för digitalisering och befolkningsdata. Äktenskapsförordet kan registreras först när äktenskapet ingåtts och fram till att en ansökan om skilsmässa har lämnats in. Ett äktenskapsförord kan upplösas endast genom ett nytt sådant – det räcker således inte med att makarna sinsemellan utan ny registrering kommer överens om att äktenskapsförordet inte längre ska gälla. För att ett äktenskapsförord ska kunna upplösas krävs alltså bägge makars medgivande.

Typer av äktenskapsförord

Det finns olika typer av äktenskapsförord. Parterna kan komma överens om att utesluta giftorätten antingen i sin helhet så att ingendera eller endast den ena parten har giftorätt i den andras egendom (helt utesluten giftorätt), eller delvis exempelvis så att giftorätt är utesluten ur viss egendom som den ena av makarna äger (delvis utesluten giftorätt). Det är också möjligt att komma överens om att den ena maken inte alls har giftorätt eller enbart har giftorätt i viss egendom som den andra maken äger (ensidigt äktenskapsförord). På så sätt kan man utesluta giftorätten i t.ex. en värdefull släktklenod eller en sommarstuga som den andra parten på egen hand byggt upp och bekostat innan äktenskapet. I rättspraxis har man ansett att också avkastning som härrör ur egendom som inte omfattas av giftorätt, t.ex. hyresinkomst från en lägenhet som är fråntagen giftorätt, ska anses utgöra giftorättsfri egendom, även om det inte särskilt angivits i äktenskapsförordet. Till denna del är det dock att rekommendera att man i äktenskapsförordet klargör hur man vill att avkastningen ska hanteras, eftersom lagen har en annan innebörd än rättspraxis i denna fråga.

Det är också möjligt att ingå ett äktenskapsförord i vilket bestäms att makarna inte har giftorätt i varandras egendom om äktenskapet upplöses genom skilsmässa, medan giftorätt råder om äktenskapet upplöses genom den andra partens död. I detta fall fastställs alltså parternas giftorätt beroende på hur äktenskapet upplöses. Ur ett arvsskattemässigt perspektiv kan en dylik lösning vara förmånlig, eftersom den efterlevande partens ställning tryggas och möjliggör skattefri utjämning av giftorättsgodset. Om den först avlidna parten har större giftorättsunderkastad egendom än den efterlevande, erlägger dödsboet alltså utjämning till den efterlevande parten.

Äktenskapsförordets övriga skattekonsekvenser

Ovan nämndes att utjämning som fås på basis av giftorätten betraktas som vederlagsfri i beskattningen, vilket gör att ingen skatt utgår på denna. Ett äktenskapsförord kan dock även föranleda andra beskattningsmässiga konsekvenser beroende på hur omfattande giftorätten är.

I det fall att man upprättat ett äktenskapsförord, som helt eller delvis utesluter giftorätten, och man vid en avvittring utger utjämning i egendom som inte är underkastad giftorätt, betraktas överlåtelsen inte som vederlagsfri. Vid beskattningen betraktas därför användningen av icke-giftorättsunderkastad egendom vid avvittringen som ett köp. Om parterna t.ex. är ense om att den ena parten erhåller den andras icke-giftorättsunderkastade fastighet som utjämning, så ska den part som erhåller fastigheten som utjämning betala överlåtelseskatt på värdet på fastigheten när den ansöker om lagfart på förvärvet.

Följ upp förändrade förhållanden

Ett äktenskapsförord behöver inte vara en statisk överenskommelse som ingås i samband med äktenskapet och som sedan aldrig revideras. Under ett långt äktenskap kan omständigheterna och det egna synsättet förändras, vilket kan skapa ett behov av att göra ändringar i äktenskapsförordet eller helt upplösa det. Det lönar sig att med jämna mellanrum fundera på äktenskapsförordets ändamålsenlighet inte enbart ur skilsmässosynvinkel, utan också med beaktande av risken att den ena parten avlider, och anpassa det till rådande situation. Det kan även vara värt att veta att man inte nödvändigtvis behöver förrätta avvittring i enlighet med det existerande äktenskapsförordet. Makarna kan välja att inte beakta äktenskapsförordet vid avvittringen, vilket parterna kan bekräfta genom ett föravtal om avvittring. Medan ett äktenskapsförord inte kan registreras efter att makarna lämnat in en ansökan om äktenskapsskillnad, kan ett föravtal om avvittring göras även efter att en ansökan om äktenskapsskillnad lämnats in. Avvittring förrättas då i enlighet med föravtalet och inte enligt äktenskapsförordet.

Ett äktenskapsförord kan på många sätt vara lämpligt för att skydda viss egendom från att hamna i fel händer. Innan man ingår äktenskapsförord lönar det sig att gå igenom vilka ekonomiska och andra konsekvenser ett verkställande innebär. Man bör även följa upp äktenskapsförordet senare i livet, då det kan finnas behov av att justera det utgående från hur livssituationen har förändrats.