Arbetstagare fick betala vite – både för brott mot sekretessplikt och konkurrensförbud

Högsta domstolen har under våren tagit ställning till och konstaterat att man i arbetsavtal på ett giltigt sätt kan avtala om såväl konkurrensförbud som sekretessplikt samt belägga dessa med separata viten. Domstolens slutsats var att en arbetstagare som brutit mot både konkurrensförbud och sekretessbrott skulle betala dubbelt vite och att det ena inte utesluter det andra.

I avgörandet HD 2022:16 var det fråga om en fastighetsmäklare som i sitt arbetsavtal med en fastighetsförmedlingsbyrå hade villkor om såväl sekretessplikt som konkurrensförbud. Enligt bägge villkoren var arbetstagaren skyldig att betala ett vite, d.v.s. en fastställd avtalad summa, vid brott mot någon av dessa skyldigheter. Trots villkoren i arbetsavtalet hade arbetstagaren grundat en med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet och dessutom tagit med sig kunder och anställda från sin f.d. arbetsgivare samt utnyttjat den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter i sin nya verksamhet.

Domstolen bedömde bl.a. huruvida konkurrensförbudet och sekretessplikten de facto skyddade samma intressen och om det var skäligt att påföra arbetstagaren två separata viten för brott mot dessa, eller om arbetsavtalslagen 3 kap. 5 § som reglerar konkurrensförbud också skulle omfatta sekretessplikten.

Domstolen konstaterade å ena sidan att arbetstagaren brutit mot bägge förpliktelser samtidigt genom samma förfarande, men å andra sidan hade konkurrensförbudet brutits redan när arbetstagaren grundat den konkurrerande verksamheten, vilket i sig kunde göras utan att bryta mot sekretessplikten. Domstolen konstaterade att även om brottet mot de olika villkoren delvis hade skett samtidigt, var kriterierna för när brott sker enligt arbetsavtalet olika. Avsikten med sekretessplikten var inte att hindra arbetstagaren från att utöva sitt yrke, utan att skydda arbetsgivarens affärshemligheter. Domstolen konstaterade således att det var fråga om brott mot olika villkor och att brottet mot sekretessplikten skulle bedömas skilt från konkurrensbrottet.

Högsta domstolen ansåg att det var tillåtet att använda såväl sekretess- som konkurrensvillkor och att belägga båda dessa med vite och att det inte var orimligt att påföra separata viten för de olika brotten. HD jämkade dock beloppet avseende sekretessplikten från tolv månaders lön enligt arbetsavtalet till sex månaders lön. Arbetstagaren blev alltså skyldig att till arbetsgivaren erlägga ersättning om totalt tolv månaders lön (6 + 6).

Analys

Det har tidigare diskuterats huruvida det är rimligt att påföra vite både avseende brott mot konkurrensförbud och sekretessplikt och huruvida de skyddar samma intresse. Genom detta fall klargörs att villkor om sekretessplikt inte är ett betydelselöst villkor på pappret, utan att det de facto kan leda till betydande ersättningsskyldighet för arbetstagaren. Observeras bör dock att domstolen i sin bedömning av rimligheten i vitet avseende brottet mot sekretessplikten, beaktade hur stor ekonomisk nytta arbetstagaren hade haft i sin nya verksamhet av att utnyttja den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter och av att föra med sig tidigare kunder.

Intressant är också att konkurrensförbud och vite som får avtalas om vid brott mot konkurrensförbud är reglerat enligt lag (maximalt ett belopp som motsvarar lönen för sex månader), medan det i nuläget inte finns någon begränsning avseende vitesbeloppet för brott mot sekretessplikt. I nuläget är alltså vitet för brott mot sekretessplikt beroende av en bedömning från fall till fall. I bedömningen spelar t.ex. den faktiska nytta som arbetstagaren haft eller den skada som arbetsgivaren de facto orsakats roll, trots att vitets syfte är att eliminera bevisbördan för att en skada de facto uppstått.

Domstolens avgörande visar att det de facto är möjlig att avtala om separata viten för brott mot konkurrensförbud och sekretessplikt och att det kan bli en dyr historia för arbetstagaren att bryta mot dessa.