Gottgörelse enligt sambolagen
Enligt sambolagen är det möjligt att den ena parten vid en separation erhåller gottgörelse, om det annars uppstår en oskälig ekonomisk fördel för den ena parten när egendomen fördelas.
I april 2011 trädde sambolagen i kraft. Syftet med lagen var inte att jämställa sammanboende med gifta utan att säkra ett visst ekonomiskt skyddsnät vid en separation. Man ville förhindra att den ena sambon, på den andras bekostnad, skulle gynnas ekonomiskt vid separationen.
Den typ av gynnande som avses med lagen är t.ex. om ena sambon under förhållandet varit hemma och tagit hand om gemensamma barn medan den andra sambon förvärvsarbetat och kunnat behålla eller öka värdet på sin egendom. Ett annat exempel är om sambon har bidragit med egna pengar till den andra sambons egendom, t.ex. att betala en del av en fastighetsrenovering, vilket penningbidrag inte påverkar vem som har äganderätten till egendomen och enligt sambolagen är det namnprincipen som gäller. Ytterligare ett sätt som kan leda till gynnande är att bidra med arbete, t.ex. renoveringsarbete, på den andras fastighet. Om ett gynnande enligt sambolagen har förelegat, vilket även förutsätter att den obehöriga vinst som ansetts uppstå inte är att anse som ringa, ska den gynnande parten utge gottgörelse till den andra parten. Gottgörelsen avser eliminera den obehöriga vinsten.
Ett flertal gottgörelsefall har prövats på hovrättsnivå, ett enda fall har hittills avgjorts av Högsta domstolen (HD 2018:5). Ärendena gäller vanligen bedömningen av om rätt till gottgörelse föreligger och hur omfattande gottgörelsen skulle vara.
Det är den av parterna som yrkar på gottgörelse som ska styrka att rätt till gottgörelse föreligger. Är det arbete som nedlagts i den andra sambons egendom gäller det att kunna styrka omfattningen av arbetet och hur det påverkat värdet av den andras egendom. Är det fråga om utfört arbete för det gemensamma hushållet gäller det även där att kunna styrka arbetets omfattning och den medförda värdeökningen för den andra parten.
Det är tämligen ovanligt att parter i ett samboförhållande för bok över de insatser som görs för den andra partens del, det är än mer ovanligt att man bokför åtgärder som gjorts för det gemensamma hushållet. Den praktiska följden av detta är att den part som anser sig förfördelad vanligen har ett svårt bevisläge för att styrka den egna insatsens omfattning och vilken värdehöjande effekt den haft. Befintliga avgöranden bekräftar att det sällan finns tillförlitlig utredning över påstådd arbetsinsats.
Det finns ett väldigt bra sätt att komma till rätta med dessa bevisproblem. Ingå avtal om det som gäller och hur eventuell ersättning ska utgå för penningtillskott till förmån för den andra vid en separation. Kom även ihåg att justera avtalet om någon särskilt betydelsefull åtgärd ska vidtas, som innebär att den ena av parterna lägger ner pengar eller arbete i den andras egendom. Det må vara att kostnaden för ett dylikt avtal uppfattas som en onödig kostnadspost när avtalet uppgörs, kostnadsinbesparingen om det sedan uppstår en tvist är enorm.
