Grön finansiering och EU:s taxonomi – Byråkrati eller möjlighet?

Grön finansiering, ur ett europeiskt perspektiv, har sin grund i EU:s Sustainable Finance Framework och dess målsättning att främja hållbara investeringar samt unionens grundläggande hållbarhetsmål att vara världens första klimatneutrala block 2050.

I korthet utgörs grön finansiering av finansiella produkter eller tjänster som utmynnar i ett bättre miljömässigt resultat. Begreppet är brett och omfattar en stor mängd skuld- och låneinstrument vars medel används för att finansiera gröna projekt eller minska miljöbelastningen av andra projekt.  De vanligaste formerna av grön finansiering är s.k. gröna obligationer (green bonds) och gröna lån (green loans).

Såväl investerare som företag drar nytta av grön finansiering: gröna projekt lockar till sig en ständigt växande skara investerare som är intresserade av att skapa både miljömässig och social avkastning på sitt kapital, men konkreta miljö- och hållbarhetsmål har även blivit en allt större del av ett växande antal företags strategiska målsättningar. En annan drivande faktor bakom den gröna finansieringens ständigt ökande popularitet är de goodwill och image-fördelar som miljömedvetenhet medför på den moderna marknadsplatsen.

Den gröna finansieringsbranschen har från början varit självreglerad genom ett större antal standarder, principer och handböcker, huvudsakligen International Capital Market Associations Green Bond Principles, som förutom obligationer även utgör grunden för de flesta ramverken avseende gröna lån.

Green Bond Principles kräver att emittenter av gröna obligationer uppfyller fyra grundförutsättningar:

  1. Användning av medel: Den gröna finansieringens hörnsten – obligationernas nettomedel måste användas för gröna (d.v.s. miljövänliga eller -främjande) projekt.
  2. Process för val av och utvärdering av gröna projekt: Hållbarhetsmål, metoden som används för att kategorisera projektet som grönt, potentiella negativa miljökonsekvenser samt andra tillämpliga kvalificeringskrav måste på ett tydligt sätt kommuniceras till investerarna.
  3. Förvaltning av medel: nettomedel från de gröna obligationerna måste förvaltas av emittenten på ett sätt som säkerställer att de endast används för gröna projekt.
  4. Rapportering: Emittenter av gröna obligationer måste upprätta och hålla tillgängligt uppdaterad information om användningen av medel. Informationen ska omfatta bl.a. en beskrivning av allokeringen av medel och projektets förväntade miljökonsekvenser.

För att underlätta efterlevnadsprocessen med de ovanstående grundförutsättningarna har många företag valt att utveckla egna s.k. Green Finance Frameworks som kan användas varje gång de vill utnyttja grön finansiering eller emittera gröna obligationer.

Green Finance Frameworks utvecklas ofta tillsammans med branschexperter så som finansiella institutioner eller advokatbyråer, som i dagsläget ofta har avdelningar specialiserade på grön finansiering. Efter utvecklandet av ramverket är nästa steg att av en neutral tredje part inhämta en second opinion som därefter publiceras på företagets hemsida tillsammans med ramverket. Företag som vill utveckla sina egna Green Finance Frameworks bör räkna med mellan fyra till sex veckor för utvecklandet av ramverket och inhämtandet av en second opinion.

Det är samtidigt viktigt att notera att även om Green Bond Principles ger vissa vägledande exempel på vilka typer av projekt som generellt sett kan anses vara gröna, så är listan inte uttömmande och även många projekt som konventionellt sett inte ses som miljöfrämjande kan berättiga företag till grön finansiering.

Ny utveckling – EU:s taxonomi

Europeiska kommissionen har nyligen presenterat sitt utkast till den delegerade rättsakten om EU:s klimattaxonomi (”Taxonomin”, som avses träda i kraft 1.1.2022) som ska främja hållbara investeringar genom att bl.a. fastställa konkreta och tekniska granskningskriterier för att underlätta identifieringen av de ekonomiska verksamheter som ska klassificeras som gröna inom EU.

I grunden utgör Taxonomin ett klassifikationssystem som bygger på EU:s sex klimat- och miljömål:

  1. Klimatanpassning
  2. Begränsning av klimatförändring
  3. Hållbar användning och skydd av vatten- och havsresurser
  4. Övergång till en cirkulär ekonomi
  5. Kontroll och förebyggande av utsläpp
  6. Skydd och återställande av biodiversitet

För att en ekonomisk aktivitet ska anses vara grön förutsätts att verksamheten;

a) väsentligen bidrar till ett av de ovanstående målen,
b) inte medför väsentlig skada för några av de övriga målen,
c) uppfyller vissa sociala minikrav (bl.a. efterlevnad av FN:s vägledande principer om näringsliv och mänskliga rättigheter), och
d) uppfyller Taxonomins tekniska screeningkriterier

De tekniska screeningkriterierna (Technical Screening Criteria, ”TSC”) utgörs av objektiva och vetenskapsbaserade kriterier som används för att fastställa när en viss typ av verksamhet väsentligen bidrar till (eller medför väsentlig skada för) de ovan angivna grundläggande klimat- och miljömålen. Exempelvis anger Taxonomins TSC vilka CO2-utsläppsvärden som en biltillverkare måste uppnå för att tillverkningen väsentligen ska anses bidra till klimatanpassning. På samma sätt anger TSC konkreta ramar för när samma verksamheter ska anses medföra väsentlig skada till övriga miljö- och klimatmål – ofta i formen av krav på efterlevnad av tillämplig EU-lagstiftning (t.ex. efterlevnad av EU:s vattenlagstiftning i förhållande till klimat- och miljömål tre ovan).

De praktiska effekterna av Taxonomin på grön finansiering

Den huvudsakliga effekten av Taxonomin, med start 1.1.2022, är den Taxonomibaserade rapporteringsskyldighet som kommer att gälla för företag som faller under tillämpningsområdet för det s.k. direktivet om icke-finansiell rapportering (direktiv 2013/34/EU), vilka huvudsakligen utgörs av finansiella institutioner och börsnoterade bolag. Dessa företag kommer att vara tvungna att rapportera om, och till vilken grad, deras verksamheter överensstämmer med Taxonomin, vilket i praktiken innebär att finansiella institutioner som eftersträvar en hållbar image kommer att se Taxonomienliga verksamheter som mera attraktiva investeringsobjekt.

Även om Taxonomin inte direkt inverkar på kriterierna för gröna obligationer eller gröna lån, så är EU:s målsättning att inom kort skapa en EU-standard för gröna obligationer som avser använda sig av Taxonomin för att fastställa vilka obligationer som får marknadsföras som ”gröna EU obligationer”. I dagsläget verkar Europeiska kommissionens avsikt vara att hålla EU:s standard för gröna obligationer frivillig för emittenter inom EU, vilket innebär att företag fortsättningsvis kommer att kunna emittera gröna obligationer utgående från Green Bond Principles (dock så att de i sådant fall måste marknadsförs utan hänvisning till EU) utan att behöva uppfylla även Taxonomins TSC.

Om, och i sådant fall i vilken utsträckning, Taxonomin och/eller EU:s standard för gröna obligationer kommer att medföra ändringar för de hos företagen populära Green Finance Frameworks återstår att se, men det verkar som allmänt vedertaget att Taxonomin (om än indirekt) kommer att inverka på vilka projekt som klassificeras som gröna enligt Green Bond Principles, åtminstone för gröna obligationer som emitteras och marknadsförs inom EU.