Ny arbetstidslag

Den 1 januari år 2020 ska de över 20 år gamla bestämmelserna om arbetstid förnyas genom en ny arbetstidslag. Den nya lagen ska vara tidsenlig och modernisera den nuvarande lagen för att bättre motsvara dagens arbetskultur och företagsvärld. Vad arbetsgivare behöver notera i den nya arbetstidslagen är bland annat följande lagändringar.

Enligt den nu gällande arbetstidslagen är den ordinarie arbetstiden 8 timmar per dygn och 40 timmar i veckan. Om inte annat följer av kollektivavtalet får arbetsgivaren och arbetstagaren komma överens om att förlänga den ordinarie arbetstiden med högst 1 timme per dygn, så att arbetstiden per vecka högst får utgöra 45 timmar. Under en utjämningsperiod på fyra veckor ska arbetstiden utjämnas till ett genomsnitt på 40 timmar i veckan. Den nya arbetstidslagen kommer att ge arbetsgivaren möjlighet att genom lokala avtal utöka den ordinarie arbetstiden med ytterligare 1 timme per dygn och 3 timmar per vecka, så att den ordinarie arbetstiden kan uppgå till 10 timmar per dygn och 48 timmar per vecka. Utjämningsperioden kommer att vara fyra månader, under vilken den ordinarie arbetstiden ska utjämnas till en genomsnittlig arbetstid på 40 arbetstimmar i veckan. Arbetsgivare, som inte omfattas av något kollektivavtal, kommer därmed att ha större möjligheter att avtala om den ordinarie arbetstiden i enlighet med sina rådande behov. Även om utjämningsperioden på fyra månader är en relativt kort period, kan möjligheten till utökning av den ordinarie arbetstiden vara till nytta när det råder särskilt brådskande tider på arbetsplatsen. Då har arbetsgivaren möjlighet att använda sin arbetskraft i större utsträckning under högsäsongen och kan minska behovet av övertidsarbete under samma period.

Tidigare har det i arbetstidslagen inte funnits några regler om arbetstidsbanker. För sådana arbetsgivare som inte haft möjlighet att införa arbetstidsbanken genom ett kollektivavtal, kommer med den nya arbetstidslagen att erbjuda denna möjlighet. De arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal ska däremot fortfarande tillämpa kollektivavtalets regler gällande arbetstidsbanken. Syftet med den lagstadgade arbetstidsbanken är att skapa flexibla möjligheter för både arbetsgivaren och arbetstagaren i fråga om arbetstiden.

I praktiken innebär den lagstadgade arbetstidsbanken att arbetstagaren har möjlighet att överföra mertid, övertid och penningersättningar som kan omvandlas till arbetstid, till arbetstidsbanken. Parterna kommer dock inte att kunna överföra ordinarie arbetstid till den lagstadgade arbetstidsbanken, vilket ofta är möjligt i kollektivavtalsbaserade arbetstidsbanker. Detta begränsar flexibiliteten av den lagstadgade arbetstidsbanken i viss mån och ger upphov till att arbetstidsbanken närmast blir som en spargris för arbetstagarens övertidstimmar. Systemet med arbetstidsbank är ett frivilligt arrangemang, vilket innebär att arbetsgivaren och arbetstagaren måste avtala om att tillämpa arbetstidsbanken.

Beredskapstid är den tiden som arbetstagaren har en avtalsbaserad skyldighet att under sin lediga tid vara anträffbar och tillgänglig för att vid behov kunna kallas in till arbetet. Enligt gällande arbetstidslag räknas inte beredskapstiden som arbetstid och kommer heller inte som utgångspunkt att utgöra arbetstid enligt den nya lagen. Om ändå arbetstagaren är skyldig att under beredskapstiden stå till arbetsgivarens förfogande genom att vistas på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet, även fast arbetstagaren inte utför arbetsuppgifter, ska denna tid enligt den nya lagen anses som arbetstid. Denna ändring kan därmed komma att påverka arbetsgivarens arbetstidsplanering, eftersom arbetstagarens maximala dygnsarbetstid samt veckoarbetstid fortare kommer att uppnås.

Om arbetstagaren inte är skyldig att vistas på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet, men ändå är skyldig att vid kallelse befinna sig på arbetsplatsen inom väldigt kort tid är situationen den samma. Då blir arbetstagaren praktiskt taget tvungen att vistas på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet, vilket leder till att denna tid ska anses vara arbetstid. I den nya lagen definieras inte vad som menas med ”inom väldigt kort tid”, men i lagens förarbete hänvisas till tre domstolsfall, där man tagit ställning till detta. Utgående från dessa fall har man kunnat konstatera att både 5 och 8 minuters inställelsetid har varit så korta att de ska anses vara arbetstid. Däremot har en 15 minuters inställelsetid ansetts vara en tillräckligt lång tid för att arbetstagaren inte har blivit tvungen att vistas på arbetsplatsen eller i dess omedelbara närhet. Det är dock värt att komma ihåg att dessa domstolsfall endast är riktgivande och att en skild bedömning gällande beredskapstiden bör göras i varje enskilt fall.

Lagändringen medför att det heller inte genom kollektivavtal eller i övriga avtal får avvikas från dessa bestämmelser om beredskapstid. Detta innebär att flertalet kollektivavtal kommer att ändras när de löper ut efter att nya arbetstidslagen trätt ikraft. Arbetsgivare som berörs av denna lagändring behöver därmed förbereda sig på hur beredskapstiden kommer att ändras och hur det påverkar de nuvarande arbetstidsarrangemangen.