Vad kan en entreprenör göra när kostnaderna oväntat stiger under pågående entreprenad?
Kriget i Ukraina och de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland har haft en hastig och kraftigt höjande effekt på byggbranschens materialkostnader. Detta har försatt de entreprenörer som före krigets början har ingått avtal om fast pris i en svår position. Kan en entreprenör i en sådan situation åberopa att avtalet är oskäligt, antingen på basis av bestämmelser i avtalet eller mot bakgrund av allmänna rättsprinciper? Nedan kommer vi att gå igenom hur YSE 1998 hanterar sådana situationer och om det finns några allmänna rättsprinciper som entreprenören skulle kunna åberopa.
Prisökning och force majeure enligt YSE 1998
Paragraf 49 i de allmänna avtalsvillkoren YSE 1998 omfattar en prisjusteringsklausul. Paragrafens första punkt lyder ”Om inte uttryckligen anges i kontraktet, kommer förändringar i pris- och lönenivåer inte att öka eller sänka priset på kontraktet”. Punkt 3 under samma paragraf konstaterar dock att prisjusteringar är möjliga om det sker en förändring i kostnaderna till följd av lagstiftningsåtgärder från statsmaktens sida, och den kombinerade effekten av förändringen är minst 0,5% av det mervärdesskattefria entreprenadpriset. En prisjustering enligt ovan förutsätter även att vissa ytterligare villkor som anges i punkten är uppfyllda, bl.a. kravet på att lagstiftningsåtgärderna har en direkt effekt på entreprenaden. Det kan vara svårt att påvisa att detta är fallet i den nuvarande situationen, eftersom de ekonomiska sanktioner som införts av Finland och andra västländer som utgångspunkt endast har en indirekt inverkan på priserna och vidare på entreprenaden. Utan en påvisbar direkt koppling mellan sanktionerna och entreprenörens kostnader erbjuder YSE 1998 således inte en möjlighet att höja avtalade priser på grund av ökningen av kostnadsnivån till följd av kriget i Ukraina och de ekonomiska sanktioner som införts mot Ryssland.
På möjligheten till prisjustering inverkar även YSE 1998:s så kallade ”force majeure” -paragraf (50 §), som bl.a. reglerar effekten av force majeure på entreprenadpriset. Paragrafen gäller dock enbart situationer där entreprenören inte kan fortsätta att arbeta på grund av force majeure. Ökade kostnadsnivåer leder dock i regel inte till ett sådant avbrott som enligt YSE 1998 skulle hindra entreprenören från att fortsätta sitt arbete enligt kontraktet (t.ex. strejk eller krig på entreprenadplatsen). Vid ett sådant avbrott skulle entreprenören dessutom endast ha rätt till ersättning för löpande utgifter under avbrottsperioden, t.ex. eventuella uppvärmnings- eller andra energikostnader. Den nuvarande prisökningen skulle därför inte heller falla under tillämpningsområdet för YSE 1998:s force majeure-reglering.
Oskälighet som grund för jämkning
Trots att villkoren i YSE 1998 inte nödvändigtvis hjälper entreprenören i en prisökningssituation som den nuvarande, kan allmänna avtalsrättsliga rättsprinciper tillämpas på avtal som efter avtalets ingående blir oskäligt för entreprenören. Om ett avtal blir fullständigt obalanserat efter dess ingående, kan det bland annat jämkas med stöd av 36 § i lagen om rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (mer allmänt känd som avtalslagen). Här behöver man dock komma ihåg att avtal i huvudsak är ett riskfördelningsinstrument som godkänns av parterna innan det ingås, och således kommer jämkning (särskilt gällande kommersiella avtal) på fråga endast vid exceptionella omständigheter.
Paragraf 23 i köplagen innehåller också ett liknande villkor som befriar säljaren i ett köp från sin fullgörelseskyldighet om ett hinder har uppstått som skulle göra det oskäligt för säljaren att fullgöra avtalet. Denna bestämmelse ger uttryck för en allmän rättsprincip som kallas för hardship.
I en dom från Kouvola hovrätt (17 januari 2014, nr 25, Dnr S13/383) godkändes en jämkning av prisvillkoret i ett avtal med stöd av avtalslagen 36 § i ett fall där priset på olja hade ökat nästan trefaldigt och leverantören därför tvingades leverera värmeenergi till ett pris som understeg deras produktionskostnader. Domstolen ansåg att kostnadsökningen inte kunde ha förutsetts vid tidpunkten för avtalet och att avtalets prissättning hade blivit orimligt för leverantören.
I ett äldre avgörande från Högsta domstolen (HD 1981-II-167) kom domstolen dock till motsatt slutsats. Fallet handlade om ett entreprenadavtal under vilket byggnadskostnaderna sedan avtalet ingicks hade ökat betydligt kraftigare än under tidigare år. Kostnadsökningen hade delvis berott på en konkurrenssituation som hade drivit upp lönerna och priset på byggnadsmaterial, och delvis på grund av oljekrisen som bröt ut i slutet av år 1973. Entreprenörens krav på justerad ersättning avvisades eftersom konkurrenssituationen inom byggbranschen, dvs. en plötslig förändring av tillgång- och efterfrågan, ansågs vara en normal kommersiell risk. Dessutom var oljekrisens inverkan på kostnadsökningen inte så betydande att avtalets prisvillkor skulle ha blivit uppenbart oskäliga för entreprenören, även om företaget inte rimligen hade kunnat förutspå de stigande oljepriserna vid avtalets undertecknande. Högsta domstolen ansåg att ”råoljepriserna inverkar gradvis och indirekt på de oljeprodukter som behövs inom byggbranschen”, även med beaktande av att oljepriserna hade fyrdubblats inom några månader.
Oskälighet kan vara ett giltigt skäl för ändring av avtalsvillkor
Om betydande förändringar inträffar under avtalsförhållandet som på ett betydande och oväntat sätt inverkar på parternas ansvarsfördelning i avtalet, kan en sådana förändringar leda till att avtalets genomförande blir så pass oskäligt för en eller flera avtalsparter att avtalet behöver ändras. Denna typ av omständigheter kan jämföras med force majeure, även om de inte uppfyller t.ex. YSE 1998:s definition av begreppet, och kan leda till en jämkning av avtalet med stöd av de ovan angivna allmänna rättsprinciperna. Detta kan komma på fråga också i en situation där krig i ett annat land och internationella ekonomiska sanktioner ökar råvarupriser drastiskt och oväntat på ett sätt som gör avtalet olönsamt för den ena parten.